JAGETS SKOLNING --------------- Zengzi sade: I tre stycken utrannsakar jag mig själv alla dagar: om i andras tjänst och ärende jag icke varit trofast; om i vänners gemenskap jag icke varit ärlig; om jag icke fatta och tillämpat min lärares undervisning. Mästaren sade: Goda seder kännetecknar ett gott samhälle. Den som i valet av boningsort icke väljer en trakt där goda seder råder, hur skulle han kunna kallas vis? Mästaren sade: När vi möter en man av värde bör vi söka efterlikna honom. När vi möter en man av motsatt sinnelag bör vi vända vår blick inåt och betrakta oss själva. Mästaren sade: Det är slut. Ingen enda har jag mött som kunnat se sina egna fel och anklaga sig själv invärtes. Han (Fan Chi) frågade om den sanna dygden. Mästaren sade: Den som äger den sanna dygden sätter själva strävandet i främsta rummet; vinsten därav kommer i andra hand. Detta kan kallas den sanna dygden. Mästaren sade: Skulle det goda vara någonting avlägset? Om jag söker det goda, se! då är det redan hos mig. Zengzi sade: Den lärde kan icke umbära sinnesstyrka och ett ihärdigt tålamod. Tung är hans börda och hans väg lång. Dygdens fullkomning är den börda han känner det som sin plikt att bära; är den icke tung? Döden är det mål till vilket hans väg bär; är den icke lång? Yan Yuan ställde en fråga om godhetens fulländning. Mästaren sade: Att kuva sig själv och vända sig till vad rätt är, detta är godhetens fulländning. En människa som för en dag vet att kuva sig själv och vända sig till vad rätt är skall av all världen erkännas vara fulländat god. Varav, tror du, beror den fulländade godhetens utövning: av oss själva eller av andra? Yan Yuan sade: Jag ber att få fråga punkt för punkt om detta! Mästaren svarade: Se icke vad du icke bör; säg icke vad du icke bör; gör icke vad du icke bör. Yan Yuan sade: Änskönt jag brister i begåvning och fattningsförmåga vill jag söka ta fasta på dessa ord. Fan Chi strövade i mästarens sällskap under Regnets altare. Han sade: Jag drister mig att fråga hur det goda kan främjas, skötesynder bortskaffas och förvillelser upptäckas? Mästaren sade: En god fråga i sanning! Att sätta plikten i främsta rummet och låta vinning stå i andra hand - är icke detta vägen att främja det goda? Att angripa egna fel i stället för att angripa andras - är icke detta vägen att bortskaffa skötesynderna? Att i morgonens vrede våga sitt eget liv och sätta sina föräldrars på spel, är icke detta ett fall av förvillelse? Zizhang frågade om sättet att höja sinnelaget och avslöja förvillelser, och mästaren sade: Trofasthet och ärlighet vare de första buden, och vandra därtill oavbrutet mot vad rätt är. Detta är sättet att höja sinnelaget. Du älskar någon och önskar honom livet; du hatar någon och önskar honom döden. Men önskar du någon livet önskar du honom även döden. Detta är ett fall av förvillelse: "Måhända ej för hennes pengars skull, men skillnad gjorde du." Sima Niu frågade om den upphöjdes väsen. Mästaren sade: Den upphöjde är utan ängslan eller fruktan. Utan ängslan eller fruktan! sade Sima Niu. - Skulle detta känneteckna den upphöjde? Mästaren sade: Den som kan rannsaka sitt hjärta utan att finna något orätt, varför skulle han ängslas, och vad skulle han frukta? Zhonggong frågade om godhetens fulländning. Mästaren sade: När du är ute, bemöt då envar såsom mottoge du i honom en ärad gäst. När du befaller över ditt folk, skicka dig då såsom ledde du en stor offerceremoni. Gör icke mot andra vad du icke vill att de skall göra dig. Då skaffar du dig ingen fiende i landet och ingen inom förläningen. Zhonggong sade: Änskönt jag brister i begåvning och fattningsförmåga vill jag ta fasta på dessa ord. Fan Chi frågade om dygdernas fulländning. Mästaren sade: Det är att i sitt hem bevara lugn och allvar; att i arbetets skötsel visa vördnad och hövlighet; att i samröre med andra vara strängt hederlig. Om en man än vistades bland vilda och barbariska folk må detta dock icke sättas åsido. Mästaren sade: De principiellt orubbliga, de beslutsamma, de trohjärtade och de i sitt tal ödmjuka, dessa har nära till den sanna dygden. Zilu frågade och sade: Vilka egenskaper tarvar en man för att vara värd att kallas bildad? Mästaren sade: Detta måste han vara: allvarlig, uppmuntrande och hövisk - allvarlig och uppmuntande bland sina vänner, hövisk bland sina bröder. Mästaren sade: Ci, jag förmodar att du anser mig vara en man som lär mångahanda ting och bevarar dem i minne? Zigong svarade: Ja, men måhända är det icke så. Nej, sade mästaren. Jag sammanbinder allt till en enhet efter en grundläggande princip. Mästaren sade: Shen, min lära är läran om det enbara som genomtränger allt. Zengzi svarade: Ja. När mästare gått ut frågade de andra lärjungarna och sade: Vad menar han med dessa ord? Zengzi sade: Vår mästares lära är trohet mot den mänskliga naturens grundlagar och deras utövning i välvilja gentemot andra - detta och enbart detta är hans lära. Zigong frågade om det godas utövning. Mästaren sade: Arbetaren som vill göra sitt arbete väl måste först slipa sina verktyg. När du lever i ett land, tag tjänst hos de värdigaste av dess höga ämbetsmän och sök vänskap med de bästa bland dess lärde. Mästaren sade: Den som begär mycket av sig själv och föga av andra, han skall icke väcka förbittring mot sig själv. Mästaren sade: Att besitta fel och icke söka förbättring, detta är i sanning vad som bör menas med fel. Zizhang frågade Kongzi angående dygdernas fullkomning. Kongzi sade: Att äga förmåga att förverkliga fem ting i alla situationer under himlen, däri består dygdernas fullkomning. Han bad att få veta vilka dessa ting var och fick svaret: Värdighet, frikostighet, ärlighet, flit och vänlighet. Den som äger värdighet blir icke mött med missaktning. Den som äger frikostighet vinner alla. Den som är ärlig väcker folkets förtroende. Den som är flitig kan uträtta mycket. Den som är vänlig förmår få något ut av anställdas arbete. Zigong frågade vad som kännetecknar en upphöjd man. Mästaren sade: Han handlar innan han talar; sedan talar han efter sina handlingars art. Mästaren sade: De gamla gav icke gärna luft åt sina ord, och orsaken var denna: De fruktade att deras gärningar måhända icke skulle hålla vad orden lovat. Mästaren sade: Den upphöjde är måttfull i sitt tal men går därutöver i sina gärningar. Sima Niu frågade om godhetens fulländning. Mästaren sade: En man av fulländad godhet är omsorgsfull och saktfärdig i sitt tal. Omsorgsfull och saktfärdig i sitt tal! sade Sima Niu. - Skulle detta vara godhetens fulländning? Mästaren svarade: Den som känner hur svårt det är att handla, kan han vara annat än omsorgsfull och saktfärdig i att tala? Mästaren sade: Den som talar utan blygsamhet får svårt att ge tyngd åt sina ord. Mästaren sade: Sen till att tala, rask till att handla, så är den upphöjdes vilja. Youzi sade: Bland goda söner och bröder är de icke många, vilka älskar att visa uppstudsighet mot överordnade. Utan att vara benägen för sådan uppstudsighet har aldrig någon funnit glädje i att framkalla uppror. Den upphöjde vänder sin betraktelse till roten. Sedan roten tagit form växer alla handlingar och kosor därur. Barnslig fromhet och broderlig underkastelse - är icke dessa två alla välsinnade handlingars rot? Meng Yizi frågade vad barnslig aktning var. Mästaren sade: Det är att icke brista i lydnad. Strax därefter, då Fanchi tjänstgjorde såsom körsven åt honom, berättade mästaren detta och sade: Mengsun frågade mig vad barnslig aktning var, och jag svarade: att icke brista i lydnad. Fanchi sade: Vad menade du därmed? Mästaren svarade: Att föräldrar medan de lever må tjänas i enlighet med vad rätt är; att de efter sin död må begravas i enlighet med vad rätt är; och att offer må ägnas dem i enlighet med vad rätt är. Meng Wubo frågade vad barnslig aktning var. Mästaren sade: Föräldrar må icke behöva ängslas för annat än sjukdom skall anfäkta deras barn. Ziyou frågade vad barnslig aktning var. Mästaren sade: Barnslig aktning i nuet innebär att man understödjer sina föräldrar. Men även hundar och hästar är i stånd att uträtta något dylikt. Om vördnaden saknas, vad skiljer då det ena slaget av stöd från det andra? Zixia frågade vad barnslig aktning var. Mästaren svarade: Det svåra är att visa en glad uppsyn. Om föräldrar har bekymmersamma uppgifter och tar på sig mödan därav, och om de unga äger vin och mat och framsätter detta för de äldre, är detta tillräckligt för att kallas barnslig aktning? Mästaren sade: Sonen som tjänar sina föräldrar må förmana dem, dock med mildhet. Ser han att de icke är sinnade att följa hans råd, då skall han visa än större vördnad och icke känna sig förfördelad. Även om han blir ledsen skall han icke mumla emot. Mästaren sade: Så länge hans föräldrar är i livet må sonen icke ge sig av till fjärran land. Reser han långt bort, då skall han uppge till vilken plats han far. Mästaren sade: Ingen må understå sig att icke ständigt bevara i minne sina föräldrars år, vilka på en gång ger skäl å ena sidan till glädje, å andra sidan till ängslan. Zengzi sade: Jag har hört vår mästare säga detta: Människor visar aldrig tillfullo vad de bär inom sig utom när de sörjer sina föräldrar! Zigong sade: Vad uttalar du for dom om den man som är fattig och dock icke inställsam, och om den man som är rik och dock utan högmod? Mästaren genmälde: Båda duger; men ingendera kan förliknas vid den man som är fattig och dock finner behag i den rätta vägen, och vid den man som är rik och dock älskar tillbörlighetens lagar. Zigong svarade: Det står skrivet i Dikternas bok: Som att skära bort och sedan fila som att hugga till och sedan slipa... Jag förstår att härmed menas detsamma som du nu har sagt. Mästaren sade: Med en lärjunge som Ci kan jag börja tala om Dikterna. Jag gav honom ett tema och han visste den rätta fortsättningen. Mästaren sade: En lärd man vars håg står till den rätta vägen men vars hjärta blygs för usla kläder och dålig mat, han bör icke bevärdigas med samtal. Mästaren sade: Beundransvärt i sanning var Huis visa sinne! Med en bambukorg ris, en enda kalebass vatten levde han i sin simpla, trånga bakgata. Ingen annan skulle ha uthärdat sådan nöd, men han lät den icke inkräkta på sin glädje. Beundransvärt i sanning var Huis visa sinne! Mästaren sade: Med grovt ris till föda, vatten till dryck och sin böjda arm till huvudgård kan jag alltjämt känna glädje. Orättrådigt fördärvad rikedom och ära är för mif såsom de vandrande molnen. Mästaren sade: Själv klädd i trasig dräkt med stoppning av hampa och dock icke skamsen att stå vid sidan av pälsverksklädda män - ack, detta är likt You! Den som hatar ingen och efterfikar intet vad annat kan han göra än det goda... Zilu upprepade gång på gång dessa diktens ord, varvid mästaren sade: Enbart detta är på intet vis tillfylles för att vinna förträfflighet. Mästaren sade: Att vara fattig utan knorr är svårt. Att vara rik utan högfärd är lätt. Mästaren sade: Den upphöjdes mål är sanningen; födan är icke hans mål. Den som plöjer råkar stundom i nöd; den som söker lärdom kan finna lön. Den upphöjde ängslas att han icke skall nå sanningen; han ängslas icke att fattigdom skall komma över honom. Mästaren sade: Vackra ord och inställsam uppsyn enas sällan med sanna dygder. Mästaren sade: Den som är utan det goda sinnelaget förmår icke längre uthärda fattigdom och möda, ej heller länge bevara sin lycka. Den som är god finner vila i det goda. Den som är vis strävar därefter. Mästaren sade: Allenast den som är god kan älska sin nästa eller hata henne. Mästaren sade: Om människans vilja står till det goda skall ingen synd vara mer. Mästaren sade: Till rikedom och ära står människornas lust. Men om dessa icke kan vinnas på rätta vägar, då är det bättre att de icke kommer oss till del. Till fattigdom och förnedring står människornas avsky. Men om denna icke kan bortskaffas på rätta vägar, då är det bättre att de icke undflys. Om den upphöjde lämnade den sanna dygden, hur skulle han då förtjäna att kallas upphöjd? Den upphöjde handlar icke ens så länge som under loppet av en enkel måltid i strid mot den sanna dygden. I brådskans ögonblick håller han fast därvid. I farans och bekymrens stund håller han fast därvid. Xian frågade: Att undertrycka härsklystnad, skryt, bitterhet och girighet, kan detta kallas sann dygd? Mästaren sade: Detta kan sägas vara att nå det svåra. Men jag vet icke om det kan kallas sann dygd. Mästaren sade: Upphöjda män har funnits vilka icke ägde dygden, ack! Men aldrig har det funnits obetydliga män vilka dock ägt dygden. Mästaren sade: Den avgjort lärde och den som äger godheten söker icke leva på bekostnad av den sanna dygden. De offrar till och med sitt liv för att bevara dygden i dess fullhet. Mästaren sade: Dygden är förmer för en människa än vare sig vatten eller eld. Jag har sett människor dö av att trampa genom vatten och eld, men jag har aldrig sett någon dö av att trampa dygdens väg. Mästaren sade: Må envar betrakta det goda såsom sin personliga arvedel. Må han icke släppa ifrån sig dess utövning ens till sin lärare. Mästaren sade: Den upphöjde frågar efter det allmäneliga, ej efter person. Den obetydlige är partiman och icke allmänneligt sinnad. Ziyou sade: Mycket predikande om småsaker i furstars tjänst leder till onåd. Många förebråelser om bagateller vänner emellan gör slut på vänskapen. Mästaren sade: Yan Pingzhong visste att bevara vänskapens umgängesformer. Lång bekantskap förminskade icke hans artighet. Mästaren sade: Trofasthet och ärlighet vare de första buden. Sök dig inga vänner som icke är dig jämngoda. Har du begått fel, så frukta icke att överge dem. Mästaren sade: Några finns med vilka vi kan slå följe i lärdom, men vi skall finna dem ur stånd att följa oss fram till föresatserna. Andra finns med vilka vi kan slå följe i föresatserna, men vi skall finna dem ur stånd att fatta posto i dessa jämsides med oss. Men om vi kan hålla oss vid deras sida även där, så skall vi finna dem ur stånd att mäta händelser dom möter med samma mått som vi. Zigong frågade om vänskapen. Mästaren sade: Förmana trofast dina vänner, sök leda dem vänligen. Finner du någon motsträvig, så sluta. Förnedra dig icke. Zengzi sade: Den upphöjde möter sina vänner på bildningens grund och höjer genom deras vänskap sin godhet. Mästaren sade: Den upphöjde är hövisk men icke smickrande; den lågsinnade är smickrande men icke hövisk. Mästaren sade: Den upphöjde är värdig men aldrig högljudd; han är konciliant och ingen partiman. Mästaren sade: Män som går skilda banor kan icke uppgöra planer åt varandra. Kongzi sade: Tre slag av vänskap finns vilka är till gagn, och tre vilka är till skada. Vänskap med de rättfärdiga, vänskap med de trofasta och vänskap med de kunskapsrika - dessa är till gagn. Vänskap med de skenfagra, vänskap med de mjukt insmickrande och vänskap med de haltungade - dessa är till skada. Mästaren sade: En ung man bör vara en god son hemma; ute bör han visa vördnad för de äldre. Han bör vara allvarlig och sanningskär. Av kärlek till alla bör han överflöda; dygdernas vänskap bör han söka och odla. Om tid och tillfälle står honom åter sedan han uppfyllt dessa ting, då bör han ägna dem åt höviska studier. Zixia sade: Om någon vänder sitt sinne från skönhetsdyrkan till att med lika allvar älska dygden, om han tjänar sina föräldrar till det yttersta av sina krafter, om i sin härskares tjänst han är redo att ge sitt liv, om i vänners gemenskap hans ord är trofast - sannerligen, denne är bildad, om ock människorna säger han icke erhållit bildning. Mästaren sade: En lärd man utan allvar skall icke uppväcka vördnad. Hans lärdom kan icke vara gedigen. Ziqin frågade Zigong och sade: När vår mästare besöker ett land, aldrig försummar han då att lära allt om dess styrelsesätt. Söker han upplysning genom att fråga? Eller blir den honom given dessförutan? Zigong svarade: Vår mästare är mild, vänlig, hövisk, måttfull och förbindlig; sålunda vinner han sin kunskap. Huru olikt andra mäns är icke mästarens sätt att begära upplysning! Youzi sade: Om avtal träffas i rättens anda, då kan vad som utsäges göras till en god utsago. När aktning visas för vad rätt är hålls skam och vanära fjärran. När alla de män på vilka en man stöder sig är förtjänta av hans vänskap, då kan han låta sig ledas och läras av dem. Mästaren sade: Icke vill jag grämas över att människorna icke känner mig. Jag vill grämas över att jag icke känner människorna. Mästaren sade: Jag inser icke hur en man utan sanningskärlek kan komma framåt. Icke kan en stor vagn sättas i rörelse utan den tvärstång vid vilken oxarna okas, ej heller en mindre vagn utan de anordningar varmed hästarna spänns för? Mästaren sade: Den upphöjde för inga strider. Någon säger måhända att sådana icke kan undgås vid tävlan i bågskytte? Men då bugar han förbindligt för sina medtävlare; på sådant sätt skrider han fram i salen, stiger åter tillbaka och dricker villigt nederlagets bägare. I sina strider förblir han alltfort den upphöjde. Mästaren sade: Den som om morgonen låter sig undervisas om den rätta vägen, han kan dö om aftonen utan ånger. Mästaren sade: Den upphöjde begrundar den sanna dygden; den lågsinnade tänker på sin jordiska bekvämlighet. Den upphöjde begrundar lagens bud; den lågsinnade tänker på sin fördel. Mästaren sade: Den som i sina handlingar städse siktar till egen fördel skall uppväcka mycket mummel. Mästaren sade: Detta skall vara människans tal: Att jag icke har något ämbete bekymrar mig icke; jag bekymrar mig för hur jag bäst skall utbilda mig därtill. Att jag saknar berömmelse bekymrar mig icke; jag strävar att göra mig värdig ryktbarheten. Mästaren sade: Den upphöjdes hjärta är införstått med rättfärdigheten. Den lågsinnades hjärta är införstått med förvärvet. Mästaren sade: Det goda är ingen eremit. Den gode får grannar. Någon sade: Yong är förvisso rättskaffens, men han är icke flink i sin tunga. Mästaren sade: Vad gott kommer av tungans flinkhet? Hat förvärvar sig oftast den som med rapp tunga möter människorna. Jag vet icke om han är i sanning rättskaffens, men till vad gagn skulle han vara rapp i sin tunga? Mästaren sade: Aldrig har jag sett en fast och oböjlig man. Någon svarade: Shen Cheng finns ju. Mästaren sade: Cheng behärskas av sin lidelse; hur skulle han kunna kallas fast och oböjlig? Mästaren sade: Boyi oxh Shuqi bevarade i sina sinnen intet av människors forna ondska. Den fiendskap som mötte dem var därför ringa. Mästaren sade: Sockrade ord, insmickrande miner och överdrivet kryperi var för Zuo Qiuming skamliga. För sådant blygs även jag. Att dölja sin illvilja under låtsad vänskap var för Zuo Quiming skamligt. För sådant blygs även jag. Yan Yuan och Zilu stod vid mästarens sida. Mästaren sade till dem: Må ni båda säga mig edra önskningar! Zilu sade: Vagnar och hästar och lätta dräkter av pälsverk ville jag äga och dela med mina vänner; och även om de slita ut dem skulle jag icke förtörnas. Yan Yuan sade: Att jag icke skryter med min förträfflighet, icke visar fram mina goda gärningar - detta är min önskan. Zilu sade därefter: Mästare, nu ville jag höra dina önskningar. Mästaren sade: Jag ville skänka vila åt de gamla, äga vänner som visade mig trofasthet, vara ihågkommen med värme av ungdomen. Hertig Ai frågade vilka av lärjungarna som älskade att lära. Kongzi svarade och sade: Vi hade Yan Hui; han älskade att lära. Han lät icke sin vrede slippa lös; han gjorde aldrig om ett missgrepp. Olyckligtvis var hans utmätta tid kort, och nu finns icke hans like. Ingen har jag hört av som älskar att lära såsom han gjorde. Mästaren sade: Vem kan gå ut annorledes än genom dörren? Vadan kommer det sig att människorna icke vill vandra rätta vägar? Mästaren sade: När natur utbalanserar kultur uppstår barbari. När kultur utbalanserar natur uppstår pedanteri. När natur och kultur blandas i lika doser uppstår den fulländade människan. Mästaren sade: Rättfärdig är människan född. Den som förlorar rättfärdigheten och dock lever, han har undgått döden endast av en slump. Mästaren sade: Den vise finner fröjd vid vatten, den gode finner glädje bland berg. Visheten är rörlig, godheten är lugn. Visdomen är glad åt livet, godheten lever länge. Zai Wo frågade och sade: Om man på narri säger till en god man: "Det är en man i brunnen!" - då störtar han väl ner efter honom, förmodar jag? Mästaren sade: Varför skulle han göra detta? Den upphöjde kan nog förmås att gå till brunnen, men han kan icke förmås att hoppa ner däri. Han kan låta sig narras, men han låter sig icke förledas till dårskap. Mästaren sade: Av den gyllene medelvägens lära kommer det högsta goda. Sällsynt bland folket har dess tillämpning länge varit. Mästaren sade: Dygden som icke odlas, kunskapen som icke grundligt genomtänkes, rättfärdigheten som icke leder till sig dem som undervisat därom, det onda som ingen gitter ändra - detta är vad som bedrövar mig. Mästaren sade: Rikta viljan mot pliktens väg! Bevara med fasthet allt vad av godhet du vunnit! Låt sann dygd vara ditt rättsnöre! Sök vila och glädje i höviska konster! Mästaren sade: En helig man har det aldrig förunnats mig att se. Finge jag se en man av sann begåvning och godhet, då vore jag nöjd. Mästaren sade: En fullgod man har det aldrig förunnats mig att se. Finge jag se en man oavvänt söker det goda, då vore jag nöjd. Den som låtsas ha vad han icke har, den som är tom men hycklar fullhet, den som är fattig men ger sig ut föra tt ha det bra - svårt är det för den så beskaffade att oavvänt söka det goda. Mästaren sade: Slöseri föder självsvåld, girighet föder simpelhet; men det är bättre att vara simpel än självsvåldig. Mästaren sade: Den upphöjde är lugn och samlad; den lågsinnade är städse oförnöjd. Mästaren sade: Om någon vore lika beundransvärd i sin duglighet som hertig Zhou men ägde ett högfärdigt och simpelt sinne, då vore hans goda egenskaper icke värda en enda blick. Från fyra ting var mästaren fri till fullo: Han hade inga fördomar, inga förutfattade meningar, ingen motsägelselusta och ingen själviskhet. Mästaren önskade fara och slå sig ner bland de nio vilda stammarna i östern. Någon sade: De är råa. Hur kan du göra något sådant? Mästaren sade: Om en upphöjd man bodde bland dem, vad råhet skulle där vara? Mästaren sade: Att utanför hemmet tjäna höga ministrar och ämbetsmän, att hemma tjäna fader och äldre bröder, att i alla plikter gentemot de döda undfly slöheten, att icke låta sig överväldigas av vinet - vilket av detta har jag ernått? Mästaren sade: Först när året går mot köldens tid märker vi att tallen och cypressen är de sista att fälla sina blad. Mästaren sade: Den vise är fri från förvirring, den rättsinnige från oro, den tappre från fruktan. Zigong frågade vilkendera som var bäst, Shi eller Shang. Mästaren sade: Shi går för långt och Shang når icke fram. Då, sade Zigong, är Shi alltså den överlägsne? Mästaren sade: Att gå för långt är lika illa som att stanna för tidigt. Sima Niu sade full av bedrövelse: Alla andra har bröder, jag ensam har ingen. Zixia sade till honom: Jag har hört att det är sagt: Döden och livet har sin utmätta tid, rikedom och ära ligger i Himlens hand. Må den upphöjde aldrig förtröttas att i vördsamhet avväga sitt uppträdande, må han visa aktning mot andra och iaktta vad tillbörligt är - då skall allt folk mellan de fyra haven vara hans bröder. Icke behöver den upphöjde bekymras av brist på bröder! Zizhang frågade vad jämnmod var. Mästaren svarade: Den som icke beröres vare sig av förtal som sakta suger sig in i sinnet eller av anklagelser som hugger till likt ett sår i köttet, han kan sägas äga jämnmod. Ja, den som icke beröres av drypande förtal eller stickande ord, han kan kallas vidsynt. Ji Zicheng sade: Hos den upphöjde är det endast de grundläggande karaktärsdragen som måste finnas. Varför eftersträvar vi då den yttre utsmyckningen? Zigong sade: Ack, herre, vilket tal du för om den upphöjde! Din tunga sladdrar värre än fyra hästar travar! Utanverket är såsom det inre, det inre är såsom utanverket. En tigers eller en leopards hud som avhårats skiljer sig icke från en hunds eller en gets hud som avhårats. Mästaren sade: Den upphöjde söker fullända det goda hos människorna; han fulländar icke det onda hos dem. Den lågsinnade gör tvärtom. Hertigen av She berättade för Kongzi och sade: Här bland oss finns de som kan kallas rättfärdiga i sitt leverne. Om deras fader hade stulit ett får skulle de bära vittnesbörd om vad som skett. Kongzi sade: Bland oss i vår del av landet är de rättfärdiga annorlunda. Fadern döljer sin sons missgärning, sonen döljer sin faders missgärning. Rättfärdighet är tillfinnandes i detta. Zigong frågade och sade: Vilka egenskaper skall en man besitta för att vara värdig att kallas en statens ämbetsman? Mästaren sade: Den som i sitt leverne av egen drift vet hut och som i jordens fyra hörn aldrig drar skam över den furste som sänt honom, han förtjänar namnet ämbetsman. Zigong fortsatte: Jag dristar mig att fråga vem som kommer i nästa kategori? Mästaren svarade: Den som i anförvanters krets har ord om sig att vara en god son och som bland bybor och grannar har ord om sig att vara försynt. Åter frågade lärjungen: Jag dristar mig att fråga vilken klass som kommer därnäst? Mästaren sade: Dessa är beslutna att hålla vad de lovar och fullfölja vad de gör. De är små envetna personer; dock utgör de kkanhända klassen därnäst. Zigong frågade slutligen: Av vad slag är våra samtida i statens tjänst? Mästaren sade: Po! De är idel byttor och koffertar, ingalunda värdiga att räknas med. Zigong frågade och sade: Vad uttalar du för mening om den som är älskad av allt folk i sin hemby? Mästaren sade: Vi kan icke enbart på denna grund uppstämma vårt gillande av honom. - Och vad menar du om den som är hatad av allt folk i sin hemby? Mästaren sade: Vi kan icke enbart på denna grund sluta att han är ond. Bättre än någotdera av dessa fall vore att de goda i byn älskade honom och att de onda hatade honom. Mästaren sade: Den upphöjde är lätt att tjäna men svår att behaga. Söker du behaga honom genom något som icke stämmer med vad rätt är blir han icke glad. Men gentemot sina underordnade ställer han sina krav med hänsyn till vars och en förmåga. Den lågsinnade är svår att tjäna men lätt att behaga. Söker du behaga honom genom något som icke stämmer med vad rätt är kan han bli glad. Men av sina underordnade kräver han att de fullständigt skall kunna allt. Mästaren sade: Den upphöjde äger okonstlad värdighet men är utan högfärd. Den lågsinnade äger högfärd men är utan okonstlad värdighet. Mästaren sade: En lärd man som när kärlek till bekvämlighet är icke värdig att kallas lärd. Mästaren sade: Den som är dygdig talar alltid väl, men den som talar väl är icke nödvändigtvis dygdig. Den som äger goda grundsatser är städse tapper, men den som är tapper äger icke nödvändigtvis goda grundsatser. Zilu frågade vad som utgjorde en fulländad man. Mästaren svarade: Tänk på en man med kunskap såsom Zang Wuzhong, fri från snikenhet såsom Gongchuo, tapper såsom Zhuang av Bian, mångkunnig såsom Ran Qiu, och lägg därtill finputsningen genom tillbörlighetens lagar och musiken. En sådan kan räknas såsom en fulländad man. Därefter tillade han: Men varför skulle det vara nödvändigt för en fulländad man i våra dagar att besitta detta? Den som inför utsikten till förvärv tänker på rättfärdigheten; den som inför risken av faror är beredd att ge sitt liv; den som icke glömmer ett gammalt avtal, hur långt tillbaka det än må ligga - en sådan man kan räknas såsom en fulländad man. Mästaren sade: Den upphöjdes framåtskridande sker uppåt; den lågsinnades framåtskridande sker nedåt. Mästaren sade: Den upphöjdes väg är trefaldig, men jag når icke så långt. I sin godhet är han fri från ängslan, i sin vishet är han fri från förvirring, i sin tapperhet är han fri från fruktan. Zigong sade: Mästare, det är du själv som säger detta. Mästaren sade: Jag vill icke bekymra mig om att människorna icke känner mig; jag vill bekymra mig över min egen brist på förmåga. Mästaren sade: Den som icke förutsätter försök till bedrägeri och som icke på förhand räknar med misskötsel men likafullt genomskådar dessa ting redoboget då de möter, är icke han en man av överlägset värde? Mästaren sade: Hästen Ädel kallades Ädel icke på grund av sin styrka utan för sina övriga förtjänsters skull. Någon sade: Vad uttalar du för mening beträffande den läran att orätt bör bemötas med mildhet? Mästaren sade: Varmed skulle vi då bemöta mildhet? Möt orätt med rättvisa och möt mildhet med mildhet. Zilu frågade vad som skapade en upphöjd man. Mästaren sade: Jagets skolning till vördnadsfull omsorg. - Och är detta allt? sade Zilu. - Han skolar sig själv för att skänka frid åt andra, blev svaret. - Och är detta allt? frågade Zilu åter. - Han skolar sig själv för att ge frid åt folket. Att skola sig själv för att ge frid åt folket - till och med kejsarna Yao och Shun ivrade oavlåtligt för detta. När han vistades i landet Chen blev hans förråd uttömda och hans följeslagare var så illa däran att de icke förmådde stiga upp. Zilu sade med tydligt missnöje: Måste den upphöjde likaledes uthärda på detta sätt? Mästaren sade: Den upphöjde kan förvisso vara nödd att uthärda umbäranden, men den lågsinnade som råkar ut för umbäranden ger spelrum åt otyglad laglöshet. Zizhang frågade hur en mans uppförande borde vara. Mästaren sade: Må hans ord vara allvarliga och sanna, hans handlingar hedervärda och välbetänkta; ett sådant uppförande håller att pröva bland vilda stammar i söder och norr. Är hans ord icke allvarliga och sanna och hans gärningar icke hedersvärda och välbetänkta, skall han då med detta sitt uppförande röna uppskattning ens i sin hembygd? Må han då han vilar på stället se dessa två bud såsom stode de framför honom. Må han då han färdas i vagn se dem så som stode de skrivna på oket. Då kan han sedan omsätta dem i handling. Zizhang skrev dessa råd på ändan av sitt skärp. Mästaren sade: Den som aldrig tänker på fjärran ting, han skall finna sorgerna nära. Mästaren sade: Den upphöjde betraktar i allo rättfärdigheten såsom det grundläggande. Han utövar den i enlighet med tillbörlighetens lagar. Han framlägger den med försynthet. Han fullföljer den med ärlighet. Denne är i sanning en upphöjd man. Mästaren sade: Den upphöjde finner icke behag i den tanken att hans namn icke skulle nämnas efter hans död. Mästaren sade: Den upphöjde rannsakar sig själv. Den lågsinnade rannsakar andra. Zigong frågade och sade: Finns det ord som ensamt kan tjäna som regel för våra handlingar genom hela livet? Mästaren sade: Är icke ™msesidighet det ordet? Vad du icke vill att andra skall göra dig skall du icke göra mot andra. Mästaren sade: Den upphöjde är tillbörligen fast, men icke halsstarrig. Kongzi sade: Tre slag av nöjen finns vilka är till gagn, och tre slag av nöjen vilka är till skada. Att finna nöje i särskiljande studium av ceremonier och musik, att finna nöje i att tala om andras godhet samt att finna nöje i att äga många värdiga vänner - dessa är till gagn. Att finna nöje i stojande förlustelser, att finna nöje i lättja och dagdriveri samt att finna nöje i kalasandets fröjder - dessa är till skada. Kongzi sade: Tre missgrepp finns för vilka de som uppvaktar en man av dygd och hög ställning är benägna. De kan tala då det icke är tid för dem att tala - detta kallas tanklöshet. De kan låta bli att tala då det är tid för dem att tala - detta kallas hemlighetsmakeri. De kan tala utan att ge akt på sin överordnades minspel - detta kallas blindhet. Kongzi sade: Den upphöjde har nio ting att göra till föremål för tankfull begrundan. Vad angår ögonens bruk är han angelägen om att se klart. Vad angår öronens bruk är han angelägen om att höra upp tydligt. Vad angår uttrycket i hans ansikte är han angelägen om att det är välvilligt. Vad angår hans yttre uppträdande är han angelägen om att det är aktningsfullt. Vad angår hans tal är han angelägen om att det är ärligt. Vad angår hans arbete är han angelägen om att det görs med vördnadsfull omsorg. När han är tveksam finner han det angeläget att rådfråga andra. När han vredgas betänker han de besvärligheter vari vreden kan inveckla honom. När han får förvärv i sikte ägnar han en tanke åt rättfärdigheten. Mästaren sade: Ett svårt fall är den man som proppar sig full med mat dagen lång utan att vända sitt sinne till något gott. Finns det icke dobblare och schackspelare? Att vara en av dem skulle dock vara bättre än att icke göra någonting alls. Zilu sade: Håller den upphöjde modet i ära? Mästaren sade: Den upphöjde sätter rättfärdigheten främst av allt. En man i uppsatt ställning vilken äger mod men icke rättfärdighet skall göra sig skyldig till uppror. En man av det lägre folket vilken äger mod men icke rättfärdighet skall begå stråtröveri. Zigong sade: Kan även den upphöjde hysa hat? Mästaren sade: Han kan hysa hat. Han hatar dem som utropar andras uselhet. Han hatar dem som på underordnade platser förtalar dem som är högre ställda. Han hatar dem som endast äger mod och icke ger akt på vad tillbörligt är. Han hatar strebern som vet vad han vill och på samma gång är inskränkt. Mästaren frågade sedan: Ci, finns det också de som du hatar? Zigong svarade: Jag hatar dem som snokar reda på saker och kallar vetandet för visdom. Jag hatar dem som är oförsynta och menar sig vara modiga. Jag hatar dem som sprider ut andras hemligheter och kallar detta för rättframhet. Mästaren sade: En fyrtio års man som är illa omtyckt skall alltid fortsätta att så vara. Zizhang sade: Den vise som ser faror hota är redo att offra sitt liv. När han ser tillfälle till förvärv betänker han vad rätt är. Då han offrar är vördnad i hans tankar. Då han bär sorg är han tillbörligen bedrövad i sitt hjärta. En sådan man nödgas vi förvisso skänka vårt gillande. Zixia sade: Små människor förskönar undantagslöst sina fel. Zixia sade: Den som aldrig skrider utanför hederns gränser må gå fram och tillbaka över gränserna för det passande. Zigong sade: Den högt uppsattes missgrepp är såsom solens och månens förmörkelser. När han begår fel är de synliga för alla; när han ändrar tillbaka beundras han av alla. Zigong sade: Tänk dig en man som övar välgärningar vitt och brett bland folket och är i stånd att hjälpa alla! Vad skulle du säga om honom? Skulle du anse att han ägde godhetens fullkomning? Mästaren sade: Varför nöjed du dig med att tala om godhet i samband med denne? Skulle han icke äga en helig mans kännetecken? Icke ens kejsarna Yao och Shun lyckades nå detta. Den som är god skapar styrka för sig själv. Han skapar storhet för andra genom vad som ligger oss själva närmast, detta kan kallas godhetens konst. Mästaren sade: Den upphöjde strävar icke för eller mot någonting i världen. Han går allenast rättfärdighetens väg. Mästaren sade om Zichan att han ägde fyra av upphöjdhetens kännetecken: Han var allvarlig och respektabel i sitt uppträdande, han var aktningsfull i överordnandes tjänst, han var vänlig mot sitt folk, han var rättvis i sina krav på folket. Mästaren sade: Som domare i rättsliga tvister är jag icke bättre än någon annan. Det nödvändiga består i att förmå folket att avstå från processande. Xian frågade vad skamlighet vore. Mästaren sade: Att i tider av god styrelse för riket tänka endast på sin lön, och att i tider av dålig styrelse likaledes endast tänka på sin lön, detta är skamlighet. Zilu frågade hur en furste borde tjänas. Mästaren sade: För honom aldrig bakom ljuset. Än vidare, säg emot honom rätt i ansiktet. Mästaren sade: Om en man har öron till att höra, att då icke tala till honom är att illa nyttja en man. Om en man icke har öron till att höra, att då tala till honom är att illa nyttja sina ord. Den vise nyttjar icke illa vare sig människor eller ord. Mästaren sade: Fagra ord fördärvar vad gott är. Liten otålighet förvirrar stora planer. Mästaren sade: En människa i sin furstes tjänst uppfyller vördsamt sina plikter och tänker på sin lön i andra hand. Mästaren sade: Det finns simpla varelser. Huru omöjligt är det icke att tjäna sin furste i bredd med dem! Innan de nått sina mål, går alla deras diktan och traktan ut på att nå dem. När de nått dem går all deras ängslan ut på att icke förlora dem. När de ängslas att förlora vad de vunnit finns det ingen gräns för vad de kan göra sig skyldiga till. Mästaren sade: Den upphöjde kan icke vara förfaren i små ting, men han kan anförtros stora angelägenheter. Den lågsinnade kan icke anförtros stora angelägenheter, men han kan vara förfaren i små ting. Då mästaren vid sin måltid satt bredvid en sörjande åt han sig aldrig mätt. Aldrig sjöng han på samma dag under vilken han hade gråtit. Stallet brann ner då mästaren var vid hovet; vid sin återkomst sade han: Har någon människa blivit skadad? Han frågade inte efter hästarna. Om någon av hans vänner dog och denne icke hade några anhöriga som kunde tilltros fylla de nödvändiga plikterna, brukade han säga: Jag skall begrava honom. UNDERVISNING ------------ Mästaren sade: Alltifrån den mannen som betalar min undervisning med en bunt torkat kött och uppåt, har jag aldrig vägrat att undervisa någon. Om fyra ting handlade mästarens undervisning: bildning, goda seder, trofasthet, sanningskärlek. Mästaren sade: Vem vägrar att instämma i sanna förmaningars ord? Men det är handlingarnas förbättring till följd av orden vilken är av värde. Vem vägrar att visa glädje över vänliga råd? Men det är syftets öppenhet som är av värde. Om en man visar glädje över ett råd men icke blottar sitt syfte, eller om han instämmer i förmaningens ord utan att bättra sitt beteende, då kan jag i sanning ingenting åstadkomma. Zilu frågade huruvida han ofördröjligen borde omsätta i handling vad han fick höra. Mästaren sade: Du har din fader och dina äldre bröder att rådfråga; hur skulle det då kunna vara ditt rättesnöre att ofördröjligen omsätta i handling vad du får höra? Ran You frågade huruvida han ofördröjligen borde omsätta i handling vad han fick höra. Mästaren sade: Omsätt ofördröjligen i handling vad du får höra! Gongxi Hua sade: Zilu frågade huruvida han ofördröjligen borde omsätta i handling vad han fick höra, och du svarade: Du har din fader och dina äldre bröder att rådfråga. You frågade huruvida han ofördröjligen borde omsätta i handling vad han fick höra, och du svarade: Omsätt det i handling ofördröjligen! Jag, Chi, är förundrad och dristar mig till att be dig om en förklaring. Mästaren sade: You är tillbakadragen och saktfärdig; därför eggade jag honom framåt. Zilu har framåtanda för två; därför höll jag honom tillbaka. Mästaren sade: Kan det finnas kärlek som icke leder till sträng omsorg om sitt föremål? Kan det finns trohet som icke leder till välönskan för sitt föremål? Mästaren sade: I undervisning skall ingen klasskillnad råda. Mästaren sade: Att oavlåtligt lära och i rättan tid följa lärdomar, är icke detta ett behag? Är det icke ett nöje att äga studiekamrater som kommer från fjärran boningar? Har icke den man nått dygdens fullkomlighet, vilken icke känner misshag över att gå obeaktad bland människor? Mästaren sade: Den upphöjde söker icke aptitens tillfredsställelse i sin föda, ej heller söker han i sin boning bekvämlighetens tillrustningar. Han är snabb i sitt handlande, samvetsgrann i sitt tal; han söker föredömliga mäns sällskap på det att han må vinna rättelse. Om honom kan i sanning sägas att han älskar att lära. Mästaren sade: Den som så vårdar sin gamla kunskap att han ständigt förvärvar ny, han kan bli andras lärare. Mästaren sade: Att lära utan att tänka är förspilld möda. Att tänka utan att lära är farligt. Mästaren sade: You, skall jag undervisa dig om vad kunskap är? Att veta att du vet när du vet, att erkänna att du icke vet när du icke vet - detta är sann kunskap. Zigong frågade och sade: Av vilken orsak bevärdigades Kong Wen med lärdomens hederstitel "WEN"? Mästaren sade: Han var av verksam läggning och älskade att lära. Han blygdes icke att utfråga sina underordnade och lära av dem. Detta är orsaken till att han erhöll titeln "WEN". Ran Qiu sade: Mig fattas icke lusten att vandra på dina vägar, men jag har icke krafter nog. Mästaren sade: Den som icke har krafter nog dignar ner på halva vägen, men du håller dig själv tillbaka. Mästaren sade: Att tystlåtet samla kunskap, att lära utan att komma till mättnad, att undervisa utan att känna trötthet - hur mycket av detta kan jag ha lärt mig? Mästaren sade: Finge jag ännu några år lagda till mitt liv så att jag kunde ägna femtio år studiet av Förvandlingarnas bok, då skulle jag befrias från stora fel. Mästaren sade: När tre kommer vandrande tillsammans vet jag att jag icke skall sakna lärare. Jag vill utvälja deras goda sidor att efterlikna, deras sämre sidor att sky. Zengzi sade: Begåvad och dock villig att lära av de enfaldiga, rik på kunskap och dock villig att lära av de fåkunniga, burgen såsom ägde han intet, gedigen men i egna ögon tom, förolämpad men aldrig förolämpande - en gång hade jag en vän som uppträdde så. Mästaren sade: Den som söker kunskapen kan förliknas vid en man som lägger upp en kulle av jord. Om jag avbryter arbetet då det fattas allenast en korg med jord för att fullborda verket, då är det mig själv jag lämnar ofullbordad. Att samla kunskap kan förliknas vid att hälla ut jord på flata marken. Om jag fortsätter sedan den första korgen är dithälld, då är det på mig själv som jag fortsätter. Mästaren sade: En ung man bör ses an med aktning. Hur kan vi veta att icke hans framtid blir lika god som vårt närvarande? Om han når fyrtio eller femtio års ålder och då ännu icke har låtit tala om sig, då först förtjänar han i sanning icke att betraktas med aktning. Mästaren sade: I forna tider samlade människor kunskap med tanke på sin egen förbättring. Numera samlar människor kunskap för att imponera på andra. Zixia sade: De finns vilka förvärvar vidsträckt lärdom och äger bestämda och trofasta syften, de vilka frågar med allvar och tänker med hängivenhet. Deras vägar leder till det goda. Mästaren sade: Jag har tillbragt hela dagen utan mat och hela natten utan sömn, ägnade mig åt att tänka. Det var intet till gagn. Bättre är att lära. POLITIK OCH EKONOMI ------------------- Mästaren sade: Att styra ett rike av tusende vagnar kräver aktningsfull hängivenhet till arbete, ärlighet, sparsamhet med utgifter samt människokärlek; sysselsättning av folket vid rätta tider tarvas även. Mästaren sade: Den som leder sitt land med hjälp av rättfärdigheten kan förliknas vid den norra polstjärnan, vilken står orubblig; alla stjärnor vänder sig mot den. Mästaren sade: Om folket styrs av förordningar och tvingas till samfälld lydnad med tillhjälp av straff, då skall de söka undgå straffet, men någon känsla av skam skall de icke bibringas. Om folket leds av rättfärdigheten och tvingas till samfälld lydnad av rättens lagar, då skall de icke sakna skamkänsla utan underkasta sig. Hertig Ai frågade och sade: Vad kan jag göra för att trygga folkets undergivenhet? Kongzi svarade: Upphöj de rättsinniga och sätt dem högre än de orättfärdiga; då skall folket förbli undergivet. Upphöj de orättfärdiga och undanskjut de rättsinniga; då skall folket upphöra att vara undergivet. Jikang frågade om vägen att förmå folket att vörda sin härskare, vara honom trofast och självmant beflita sig om goda seder. Mästaren sade: Må han trona över dem med värdighet, och de skall vörda honom. Må han vara ödmjuk mot sina föräldrar och vänlig mot alla, och de skall vara honom trofasta. Må han upphöja de välsinnade och undervisa de undermåliga, och de skall med iver beflita sig om goda seder. Mästaren sade: En furste som förstår att styra sitt rike med förbindlighet enligt det tillbörligas lagar, vilken svårighet kan möta honom? Om han icke kan regera enligt det tillbörligas lagar, vad har han då med dem att skaffa? Mästaren sade: Sublimt var det sätt på vilket kejsarna Shun och Yu behandlade riket, liksom betydde det ingenting för dem själva. Zigong frågade beträffande statens styrelse. Mästaren sade: Betingelserna för maktutövning är födans tillräcklighet, vapnens tillräcklighet och folkets förtroende för sin styresman. Zigong sade: Om det är oundvikligt att ettdera av dessa tre två måste undvaras, vilket av dem bör först lämnas därhän? Mästaren sade: Vapnen. Zigong sade: Om det är oundvikligt att ettdera av de övriga två måste undvaras, vilket av dem bör lämnas därhän? Mästaren sade: Födan får avstås. Från urminnes tid har döden varit alla människors lott; men om folket saknar förtroende för de styrande kan staten icke bestå. Zizhang frågade om statens styrelse. Mästaren sade: Statskonst är att hålla rikets angelägenheter för ögonen utan att förtröttas och att sköta dem oavvisligt och träget. Jikang var bekymrad över det stora antalet tjuvar i landet och sporde Kongzi hur han skulle bli av med dessa. Kongzi svarade: Herre, om du själv vore fri från lystnad skulle de icke stjäla ens om du försökte tubba dem därtill. Jikang sporde Kongzi om statskonsten. Kongzi svarade: Att härska är att rätta. Om du styr ditt folk med rättfärdighet, vem vågar då vandra orättfärdig? Jikang sporde Kongzi om statskonsten och sade: Vad menar du om det lämpliga i att döda de hållningslösa till förmån för de principfasta? Kongzi svarade: Herre, varför måste du i din styrelse alls begagna dödsstraff? Låt dina strävanden gälla vad gott är, att folket blir gott. Den upphöjde är såsom vinden det enkla folket är såsom gräset. Gräset måste böja sig då vinden blåser däröver. Zilu frågade om statskonsten. Mästaren sade: Föregå folket med ditt föredöme och arbeta med nit i deras intresse. Han begärde ytterligare undervisning och fick svaret: Förtröttas icke i dessa stycken. Zhonggong, främst bland rådgivarna kring huvudmannen för ätten Ji, frågade om statskonsten. Mästarren sade: Utnyttja i främsta rummet dina olika ämbetsmäns tjänster, överse med smärre felgrepp och upphöj i ämbetet män av godhet och kunnande. Zhonggong sade: På vad skall jag igenkänna män av godhet och kunnande, att jag må upphöja dem i ämbetet? Mästaren svarade: Upphöj i ämbetet dem som du känner. Vad dem beträffar som du icke känner, finns det icke andra som icke kommer att förbigå dessa? Mästaren sade: Den furste som i sitt eget liv gör det rätta, han blir åtlydd utan att befalla. Den som i sitt eget liv icke gör det rätta kan befalla, men åtlydd blir han icke. När mästaren reste till landet Wei tjänstgjorde Ran You såsom kusk på hans kärra. Mästaren anmärkte: Vad folket är talrikt! Ran You sade: Då antalet sålunda är tillfredsställande, vad skall mer göras för folket? Mästaren svarade: Skapa välstånd. Och när de nått välståndet, vad skall då göras? Mästaren sade: Meddela undervisning. Hertig Ding sporde hur en furste borde bruka sina ministrar och hur ministrarna borde tjäna sin furste. Kongzi svarade: Fursten må utnyttja sina ministrar i överensstämmelse med tillbörlighetens lagar; och ministrarna bör visa trofasthet i sin härskares tjänst. Mästaren sade: Sant är förvisso detta uttalande: Om goda män utan avbrott finge styra riket i hundra år skulle våldet förgå och dödsstraffet försvinna. Mästaren sade: Den statsman som lärt sig styra sitt eget handlande, vad svårighet har han att styra en stat? Den som icke kan regera sig själv, hur skulle han kunna regera andra? Hertigen av She frågade om statskonsten. Mästaren sade: God styrelse råder då närboende gläds och fjärrboende dras närmare. Zixia som var ståthållare i Jufu frågade om statskonsten. Mästaren sade: Brådska icke; se icke till små fördelar. Brådska spärrar vägen mot målet. Blick för små fördelar förhindrar utförandet av stora verk. Mästaren sade: Att leda oskolat folk i krig är att kasta bort dem. Mästaren sade: När de styrande älskar att iakttaga tillbörlighetens lagar motsvarar folket villigt de anspråk som ställs på deras tjänster. Mästaren sade: Om en man har kunskap nog att nå sitt mål men icke kärlek nog att hålla det fast, då skall han åter förlora vadhelst han än har vunnit. Om en man har kunskap nog att nå målet och kärlek nog att hålla det fast men icke kan härska med värdighet, då skall han ej vinna folkets aktning. Om en man har kunskap nog att nå målet, har kärlek nog att hålla det fast, äger förmåga att härska med värdighet men söker leda sitt folk tvärtemot tillbörlighetens lagar, då skall full förträfflighet icke erhållas. Hertig Zhou vände sig till sin son hertig Lu och sade: En rätt härskare försummar icke sina anhöriga. Han låter icke sina stora rådgivare grämas att han icke tar deras tjänster i anspråk. Utan vägande skäl avskedar han icke gamla tjänare från deras ämbeten. Han söker icke hos en enda man alla slags begåvning. Zizhang frågade Kongzi och sade: Hur skall den som äger makten handla för att hans regering må hålla måttet? Mästaren svarade: Må han hålla i heder fem goda ting och bannlysa fyra onda ting, så skall hans regering hålla måttet. Zizhang sade: Vad menas då med de fem goda tingen? Mästaren sade: Att i maktens besittning visa välgörenhet utan att göra utgifter; att pålägga folket plikter utan att väcka missnöje; att fullfölja sina syften utan girighet; att äga naturlig värdighet utan högfärd; att besitta majestät utan grymhet. Zizhang sade: Vad menas med välgörenhet utan utgifter? Mästaren svarade: När den som äger makten förbättrar sådant varav folket njuter gott - är icke detta välgörenhet utan utgifter? När han utväljer tillrådiga arbeten och sätter folket till dem i rättan tid och på riktiga villkor, vem kan då visa missnöje? När hans diktan och traktan står till undersåtarnas bästa och han kan förverkliga detta mål, vem kan då stämpla honom såsom girig? Vare sig han har att göra med många människor eller få, med stora ting eller små, understår han sig aldrig att visa bristande aktning gentemot någon - är icke detta att äga naturlig värdighet utan högfärd? Han rättar till sin dräkt och sin mössa och inlägger Vänligheten i sina drag, så att han genom sin blotta värdighet injagar respekt hos betraktaren - är icke detta majestät utan grymhet? Zizhang frågade därpå: Vad är att förstå med de fyra onda tingen? Mästaren sade: Att sända till döden dem som man låtit stanna i oförstånd; detta kallas grymhet. Att plötsligt av folket kräva full arbetstjänst utan föregående varning; detta kallas förtryck. Att ge order i all vårdslöshet och därefter i sinom tid kräva resultat med största stränghet; detta kallas orättvisa. Att betala och belöna människor på ett sårande sätt; detta kallas byråkratisk underhuggaranda. RITER OCH MUSIK --------------- Mästaren sade: Den som icke äger mänsklig bildning, vad skall han med tillbörlighetens riter? Den som saknar den hjärtats bildning som är mänsklighetens egen, vad har han att göra med musiken? Lin Fang frågade vad som främst av allt borde iakttagas vid ceremonier. Mästaren sade: En stor fråga i sanning! I festens ceremonier är det bättre att vara återhållsam än att slå på stort. I sorgens ceremonier är det bättre att äga ett bedrövat sinne än att noga iakttaga yttre åthävor. Mästaren undervisade överste musikmästare i landet Lu och sade: Huru musik bör spelas kan med visshet slås fast. Vid styckets början bör alla stämmorna ljuda. I dess fortsättning bör de vara i harmoni, åtskilda var för sig och flödande utan avbrott ända till slutet. Mästaren sade: Underdånighet utan känsla för tillbörlighetens lagar blir till tröttsam beskäftighet. Omtanke utan känsla för tillbörlighetens lagar blir till ängslan. Djärvhet utan känsla för tillbörlighetens lagar blir till olydnad. Rättframhet utan känsla för tillbörlighetens lagar blir tölpighet. När de högt uppsatta väl fyller sina plikter mot sina anhöriga eggas gemene man till goda seder. När de icke försummar gamla vänner bevaras gemene man från simpelhet. Kongzi sade: Utan kännedom om det tillbörligas lagar stadgas intet sinne. DEN MÄNSKLIGA NATUREN --------------------- Zigong sade: Mästarens egen framställning av grundsatserna och hans utläggning därav är vi förunnade att åhöra. Om människans natur och Himlens vägar låter han intet höra. Mästaren sade: Blott den som äger förstånd över medelmåttan må göras underkunnig om höga ting. Män under medelmåttan bör icke undervisas om höga ting. Mästaren sade: Allt är slut! Ingen har jag sett som älskar det rätta lika högt som det sköna. Mästaren sade: Endast de visaste av de visa och de dummaste av de dummaste förändras aldrig. Kongzi sade: Tre ting finns för vilka den upphöjde tar sig i akt. I ungdomen, innan hans kroppsliga kraft ännu är stadgad, tar han sig till vara för lusta. När han är vuxen och hans kroppsliga kraft är i sin fulla blom, tar han sig till vara för bråkighet. När han är gammal och hans krafter sjunkit tillbaka, tar han sig till vara för girighet. Mästaren sade: Av naturen är människorna nästan lika. Det är deras leverne som skiljer dem vida åt. Kongzi sade: De som är födda med kunskapens besittning utgör den högsta klassen av människor. De som lär och sålunda villigt förvärvar sig kunskap utgör nästa klass. De som saknar sinne för livets realiteter men dock inhämtar lärdom utgör en annan klass närmast efter den förra. Vad dem beträffar som saknar sinne för livets realiteter och inte lär sig något annat heller - dessa står lägst av folket. RELIGION -------- Mästaren sade: Vid femton år stod min håg till kunskap. Vid trettio stod jag fast. Vid fyrtio kände jag inga tvivel. Vid femtio visste jag Himlens bud. Vid sextio var mitt öra lydigt att mottaga sanningen. Vid sjuttio kunde jag följa mitt hjärtas åstundan utan att bryta mot vad rätt är. Kongzi sade: Utan blick för Himlens bud blir ingen en upphöjd människa. Mästaren sade: Ack, ingen finns som känner mig! Zigong sade: Vad menar du med att sålunda säga att ingen känner dig? Mästaren svarade: Jag knorrar icke mot Himlen, ej heller knotar jag gentemot människorna. Mitt studium ligger härnere, min insikt tränger dit upp. Himlen känner mig. Gongbo Liao hade förtalat Zilu inför Jisun. Zifu Jingbo underrättade Kongzi härom och sade: Vår härskare föres förvisso vilse av Gongbo Liao, men jag har alltjämt makt att hugga honom av och visa hans lik på marknadsplatsen. Mästaren sade: Mina läror skall vinna framgång om så är bestämt. De skall falla till marken om så är bestämt. Vad kan Gongbo Liao uträtta där sådan bestämmelse råder? Zengzi sade: Må uppmärksam omsorg ägnas åt att fullgöra fädernas begravningsriter, och må de följas långt efter sin död av offrandets ceremonier. Då skall folkets dygd återfå sin inneboende glans. Ziyou sade: Sorg må drivas till yttersta saknad, men icke längre. Han offrade åt de döda liksom vore de närvarande. Han offrade åt andarna, såsom vore andarna närvarande. Mästaren sade: Att icke personligen utföra offret skulle jag anse liktydigt med att alls icke offra. Zai Wo frågade angående de tre sorgeåren efter föräldrarna och menade att ett år kunde vara nog. Om den upphöjde under tre år håller sig borta från umgängeslivets skick och bruk skall den rätta umgängeskonsten gå förlorad. Om han avstår i tre år från musik kommer musiken att lida skada. Inom loppet av ett år tar den gamla säden slut och det nya kornet växer fram; inom denna tid genomgår träet de förändringar som krävs för att vi skall kunna åstadkomma gnideld. Efter ett helt år borde sorgen kunna läggas av. Mästaren sade: Om du efter ett år finge äta gott ris och bära broderade kläder, skulle du då känna dig väl till mods? - Det skulle jag, svarade Zai Wo. Mästaren sade: Om du känner dig väl till mods, gör det då! Men en upphöjd man kan icke under hela sorgetiden njuta av god mat som han skulle kunna få, ej heller finna glädje i musik som han skulle kunna höra. Han känner sig icke väl till mods i sitt bekväma hus. Därför gör han icke vad du föreslår. Du däremot som känner dig väl till mods, du kan ju göra det. Zai Wo gick då sin kos, och mästaren sade: Wo visade sig sakna kärleken. Icke förrän barnet är tre år gammalt får de lämna sina föräldrars famn, och tre år är sorgetiden överallt i riket. Åtnjöt icke Wo sina föräldrars kärlek i tre år? Fan Chi frågade var visdom var. Mästaren sade: Att med allvar hänge sig åt sina plikter gentemot medmänniskor och att med vördnad för det övernaturliga hålla sig på avstånd därifrån, detta kan kallas visdom. Jilu frågade om plikterna mot de dödas andar. Mästaren sade: Så länge du brister i plikterna mot de levande, hur skulle du kunna plikter gentemot de döda. Jilu återtog: Jag dristar mig till att fråga om döden? Mästaren sade: Så länge du icke känner livet, hur skulle du kunna känna döden?